…LIAM med sina 135 km…

Vi hade vid bloggtävlingen gått 133,9 km.

Våra läsare har alldeles för stort förtroende för vår fysiska kapacitet med tanke på att många trodde vi gått runt 30 mil!

Robban får ett tröstpris skickat till sig då han denna gången tog jumboplatsen från Christine!

Nu är vi efter en lång flygresa på Sveriges kalla marker.

Ett tag trodde jag att jag skulle behöva åka hem själv eftersom Niklas blev misstänkt för knarksmuggling i säkerhetskontrollen i USA. Han hade lagt en halv stock snus i handbagaget som tydligen verkade misstänkt i amerikanernas ögon så de drogtestade det. Niklas klarade sig denna gången.

Vid 22:00 cirka fick vi gå på planet och sen väntade en lång flygresa till London. Inte så lång för Niklas eftersom han sov hela resan. Jag läste och kollade på film.

När vi landade i London var det dags för Niklas att kontrolleras för knark igen. Denna gången var en parfym från tax freen misstänkt. Jag börjar nästan misstänka att Niklas har span på sig. Även denna gången klarade han sig.

Resan mellan London och Köpenhamn gick smärtfritt. Mest smärtfritt för Niklas eftersom han sov i två timmar till. Det verkar ta på krafterna att bli skäligen misstänkt för knarkbrott.

När vi kom till Köpenhamn gick allt smärtfritt fram till tullen och passkontrollen på Öresundsbron där vi blev brutalt utfrågade av en tulltjänsteman om vart vi kom ifrån, hur länge vi varit iväg, om vi parkerat på Kastrup och om parkeringen var dyr. Jag fick lite panik och sa att vi kom från London samtidigt som Niklas sa att vi kom ifrån Los Angeles. Det blev lite tryckt stämning i bilen efter det då vi inte synkat våra ”stories” så bra.

Nu har vi lite drygt 20 mil kvar hem. Jag ska sova när vi kommer hem. Niklas kan nog inte sova så bra…

Vaknade med en panikångestattack då jag insåg att vi ska åka hem idag.  Det hjälpte inte ens med en cigg och en kopp kaffe för att ta mig ur den djupa depressionen.

När vi var klara med all packning så checkade vi ut och åkte till Getty Center, vi kände oss väldigt kulturella på förmiddagen och bestämde oss för att besöka världens bästa museum.

När vi kom dit visade det sig att museumet var gigantiskt. Jag vet inte vad vi hade haft för föreställningar innan vi åkte dit. Inte det vi möttes av i alla fall men vi borde ha förstått bättre. När vi kom in i den första lokalen så hängde det en massa gamla tavlor på Jesus överallt. En massa konstfantaster stod och diskuterade tavlorna med varandra. Jag och Niklas försökte diskutera en tavla med varandra, där man kunde se Jesus smärta när han bar på korset. Man kunde inte se det direkt men vi försökte föreställa oss det.

Vi gick vidare och hittade fler gamla tavlor med  kristliga motiv. Vi bestämde oss för att ge en fotoutställning en chans att bättra på vår upplevelse. Det var bara vanliga fotografier. Inget speciellt med dom direkt. Fast två foton fångade mitt intresse, ett där en kvinna stod framför ett djurkadaver och ett där två döda grisar hängde upp och ner. Dom var konstnärliga och pratade till mig. Niklas säger att det är något fel i huvudet på mig som uppskattar sån ”konst”

Vi spenderade en knapp timme på världens bästa och förmodligen kändaste konstmuseum innan vi gav upp och fick förlika oss med tanken att vi inte är speciellt kulturella.

Med några timmar kvar av sista dagen begav vi oss mot förorten jämte compton för att kolla på riktig konst, Watts Tower. Vad kunde vara bättre än att riskera sina liv i ett ghetto 7 timmar innan flyget skulle gå?

Vi ångrade inte vår resa genom förorten då det gav lite spänning i vardagen. När vi kom fram till Watts Tower blev jag trollbunden av den magnifika skapelsen som enligt mig är riktig konst vilket jag inte anser att gamla tavlor på Jesus är.

Jag tog även kort på ett halloweenklätt hus och fick skäll av Niklas eftersom han tyckte det var olämpligt och trodde jag skulle bli skjuten.

Efter besöket begav vi oss mot Sixt och hamnad mitt i ett rån av en bensinmack. Eller det var inget rån men nästan för en man stod och skrek på kassören. Vilket delvis var Niklas fel för han växlade 100 dollar åt mannen, Niklas fick mannens 100 dollar och mannen fick fem 20 dollarssedlar. När mannen sen skulle betala fick han för sig att han lämnade fram 100 dollar och hade glömt att han växlade med Niklas. Han blev ilsk och skrek och viftade med armarna innan Niklas förklarade att dom växlat. Var lite hotfull stämning där.

Vi lämnade in bilen och nu sitter vi och väntar på att få checka in om två timmar.

Vaknade tidigt, redan kl 06:00, antar att jag har lite resfeber. Efter en kopp kaffe och en cigg gick jag och la mig en stund till. Runt 10 fick Niklas för sig att han skulle iväg till ett köpcenter för att köpa AirPods. Jag stannade kvar för att börja packa lite. Igår fick vi köpa en till resväska eftersom vi köpt lite för mycket saker. Vi har en väska fylld med presenter av någon anledning.

Innan jag började packa satte jag igång Spotify på telefonen och lade den på fönsterblecket. Eftersom det är lika tråkigt att packa som att städa så behövde jag en stärkande cigg innan så jag gick ner för att ta några bloss.

När jag kom tillbaka så fungerade inte koden in till lägenheten, jag försökte flera gånger men det hjälpte inte. Telefonen hade jag olyckligtvis glömt inne i lägenheten och jag hörde hur Johans fredagslåtslista hånade mig från andra sidan dörren. Det är inte längre min favoritlista då det inte är speciellt gött å leva utelåst i trettio graders värme utan vatten. Efter 20 minuter gick jag och satte mig utanför för att vänta på Niklas som dök upp en timma senare.

Han frågade varför jag satt utanför, jag förklarade med gråten i halsen att låset gått i baklås. Niklas gjorde även han ett försök att ta sig in utan resultat. Niklas kontaktade våra värdinnor som svarade omgående och beställde en låssmed.

Vi åkte iväg till starbucks och tog en kaffe medan vi väntade. En timma senare skrev Taffy till oss att allt var fixat och att batteriet tagit slut i koddosan. Vi körde tillbaka och hittade ett presentkort som Taffy köpt till oss i en chokladbutik som plåster på såren. Vilket var en fin gest. Nikla anklagar dock mig för att batteriet tog slut då jag röker hela tiden och måste gå in och ut.

Efter den lilla fadäsen packade vi och sen åkte vi till Beverly Hills för att jag skulle fixa naglarna. Jag fick en snilleblixt och gjorde riktigt vassa naglar vilket såhär i efterhand var väldigt korkat då jag inte kan skriva normalt, jag kan inte klia mig för jag får rivsår överallt. Den där räven bakom örat är tydligen inte så slug den verkar ha fått skabb.

Medan jag fixade mina naglar beslöt sig Niklas för en fotmassage för 40 dollar, av någon märklig anledning har han inte lärt sig av sitt misstag med Hollywoodfruarna så kalaset slutade på 110 dollar då han sa ja till en massa extra saker.

Efter vår skönhetseftermiddag åkte vi och åt mat och sen köpte Niklas AirPods medan jag stod utanför och försökte undvika att ge mig själv fler rivsår.